Tag

hållbart resande

Browsing

Min kära vän Sara, Ångermanlandsjänta som jag från början men sen halva livet boende i Paris, gjorde i somras resan som jag vill göra snart (fast åt andra hållet och med Solna som start).  Hon reste Paris – Ö-vik med tåg, kirrade barn och väskor själv och var hur nöjd som helst – “Bästa resan ever!”. Läs och inspireras av hennes reseberättelse nedan!

Paris-Örnsköldsvik på räls

Jag har bott i Paris i snart tjugo år, men har aldrig slutat att tänka på Örnsköldsvik som hemma. Jag har flugit fram och tillbaka fler gånger än jag kan räkna och den vanan har börjat skava i takt med att jag blivit medveten om hur tungt flyget väger i mitt ekologiska fotavtryck. Att avstå dessa resor är inget alternativ: jag vill att mina tre barn ska känna sig lika hemma hos mormor och morfar i Sverige som hos farmor och farfar i Frankrike och att de ska kunna prata svenska.

Så i år gjorde jag slag i saken: tåg hela vägen! Sedan flera år har jag nästan enbart åkt tåg mellan Örnsköldsvik och Stockholm, en nätt liten resa på drygt fem timmar. Med tiden har det börjat kännas som att man redan är hemma när man kliver på tåget norrut. Att sjunka ner i en skön tågfåtölj efter att ha trängts i trånga flygplanssäten är en fröjd, särskilt när man i sin hand har en kopp nyköpt ångande kaffe som man kan få påfylld precis när man vill.

Tack vare supersidan seat61.com och allmän inspiration från Facebook-gruppen Tågsemester så bokade jag biljetterna utan några egentliga svårigheter. Seat61 ger all tänkbar info om olika rutter och om hur man bokar och Tågsemester ger inte bara aktuell information men också inspiration och pepp.

Jag reste med mina två yngsta, 7 och 8 år. Storebror hade annat för sig första delen av sommarlovet och kom upp en knapp månad senare efter att ha bilat samma sträcka, med pappa som chaufför, hunden i bakluckan och campinggrejer i takboxen. Fyra dagar tog den resan, vår 2-dagarstripp kändes helt plötsligt ännu ett snäpp smidigare!

Vår resplan: 47 timmar och 56 minuter, ca 470€ för 1 vuxen och 2 barn.

Måndag kväll 17.55 Paris Gare de l’Est – 20.25 Karlsruhe (122€)

Natt 23.04 Karlsruhe – 7.51 Hamburg (63€)

Tisdag 9.28 Hamburg – 14.26 Köpenhamn €60€]

15.23 Köpenhamn – 20.38 Stockholm Södra, 21.00 Stockholm Södra 21.03 Stockholm C (523 SEK)

Natt Hotell nära Stockholm C (1100 SEK inkl frukost)

Onsdag 12.22 Stockholm C – 17.51 Örnsköldsvik C (751 SEK)

Nu är även min minsting ganska stor vilket gör att samtliga barn uppfyller de högt uppskattade resekriterierna ”bär sin egen väska”, ”kommer när man ropar” samt ”fixar toalettbesök på egen hand”. Att åka tåg hela vägen kändes därmed mest som ett ganska spännande äventyr. Men helt lugn i kroppen var jag inte när det var dags att ta pendeln in till Paris i god tid till tåget mot södra Tyskland och Karlsruhe närmare bestämt.

Nervositeten eller vad jag ska kalla den satt i hela kvällen, förstärkt av att vi blev stående en dryg timme då ett tåg framför oss fått problem. Men att ha en och en halv i stället för två och en halvtimme på en mindre tågstation rätt sent på kvällen visade sig ju vara helt perfekt för att hinna med en glass, ta en titt på stationen utifrån gatan och klara av toabesök och tandborstning inför natten.

Jag önskar att jag hade kunnat rapportera om de tyska liggvagnarna, men måste nöja mig med att meddela att det faktiskt går nästan alldeles utmärkt att åka nattåg med sittplatsbiljett. Jag var helt enkelt för sent ute för att kunna boka sovplatser för tre och antagligen hade jag också fått bättre priser om jag varit ute i god tid. Tack vare seat61.com kunde jag dock ta reda på även sittplatserna var i kupéform på dessa tåg, alltså med dörr mot korridoren. Sittplatserna är i form av tre säten i färdriktningen i ett stycke, som en säng och samma sak mittemot. Är man bara två i kupén går det alltså ligga skönt raklång på varsin sida och låtsas att man sover i en riktig säng i en riktig sovkupé. I vår kupé satt dock ett ungt par på platserna vid fönstret när vi steg på och vi installerade oss så gott vi kunde på de fyra platserna vi hade till vårt förfogande. Barnen somnade rätt fint, tack vare uppblåsbara kuddar kring nacken och en tunn sjal som täcke. Jag sov i cykler om 45 minuter och vaknade helt alert varje gång. Mitt i natten lämnade det unga paret kupén med allt sitt pick och pack och vi kunde lägga oss raklånga och sov sen skönt fram till morgonen.

Förväntansfulla tågsemestrare i Hamburg

Framme i Hamburg började vi med att uppsöka toaletten. Den trevliga damen visade oss direkt till den extremt rymliga handikapptoaletten så att vi alla skulle få plats. Uppfräschade tog vi sedan en sväng utomhus för att beundra stationen och samtidigt spana in möjliga frukostställen. Vi valde till sist det lilla caféet alldeles invid spåren där man kunde få den mest chokladhaltiga frukosten. Barnen hade fullt upp med att jämföra sina sockerbomber och jag njöt min stora kaffe och glodde på folk: en salig blandning av pendlare och turister och de enda som köade var de som ville ha sitt kaffe på ett visst ställe.

Sen var det dags att ta tåget mot Köpenhamn. Detta hade vi längtat efter, för denna sträcka inbegriper även en båttur. I Puttgarden kör tåget ombord på färjan, resenärerna ombeds gå upp på däck och resan kan sedan avnjutas som det passar: bar, restaurang, taxfreeshop eller på däck, eller varför inte lite av varje, överfarten tar cirka 45 minuter. Framme i Rödby fortsätter tåget upp mot Köpenhamn. På Hovedbanegården vimlade det av servicepersonal och vi fick tips om att ta ett tidigare tåg än det vi bokat och någon biljettkontroll minns jag inte. Däremot passkontroll mellan Sverige och Danmark. Vi bytte tåg i Malmö och fortsatte sen upp mot Stockholm, i sakta mak. Viss försening uppstod och på grund av allmänt byggstrul i Stockholm, kom vi fram till Stockholm C först efter 21.30. En oväntad bonus var att promenaden mot hotellet blev väldigt trevlig tack vare fotbolls-VM: vi följde matchen Frankrike-Belgien genom att stanna lite vid barer och restauranger med storskärm och hann se de sista fem minuterna inne på vårt hotellrum där tre alldeles ljuvliga sängar väntade, och Frankrike vann!

Vissa tågresor kommer med havsutsikt

Den sena timmen till trots tvingade jag samtliga att duscha innan läggning och sen sov vi som små grisar, utan väckarklocka. För här hade jag varit både klok och förutseende och inte bokat något effektivt morgontåg. Nej, dusch, sovmorgon och hotellfrukost kändes helt rätt efter drygt 24 timmars resa.

Onsdagsförmiddagen förflöt i lugn och ro och innefattade en promenad till Kungsträdgården och en timme på Rum för barn på Kulturhuset. Att sen stiga på tåget som skulle ta oss till Örnsköldsvik kändes som att kliva på lokalbussen hem från skolan, men bekvämare.

Resan tillbaka till Paris begås med bil och jag har ingen aning om när vi kan tänkas komma fram och i vilket skick, men anar att jag i alla fall stundtals kommer att drömma om friheten och rörligheten på tåget.

Varför tåget slår flyget, utöver de uppenbara miljöskälen: noll köer (ajöss incheckning och säkerhetskontroll!), sköna fåtöljer utan säkerhetsbälten, möjlighet till toalettbesök och cafébesök i princip när man vill. En extra bonus är att man får koll på geografin och bättre känsla för avstånd.

Äntligen flyger debatten om flyget! SOM JAG HAR LÄNGTAT! I flera år har jag sett fram emot när vi börjar diskutera och ifrågasätta våra flygvanor, framtiden får utvisa om det kom för sent men just nu är jag bara glad att fler inser det ohållbara i att flyga som vi gör. Om min tidigare profetia håller så är det nu det börjar vända på allvar, att visa upp bilder från sol-och-badresorna till fjärran länder kommer byta plats på statusstegen med bilder från svenska fjällen eller från en tågstation i Östeuropa, eftersom det givna sättet att ta sig iväg är tåget och inte lågstatusvarianten flyget. Man kan tycka att det är onödigt att prata om status, jag vill själv göra mig fri från alla sådana idéer, men tyvärr tror jag att de flesta av oss fungerar så vare sig vi vill det eller inte; det som får vännerna och grannarna att ge beundrande blickar och tillrop tenderar vi göra mer av och det som samma personer ser ner på kommer vi göra mindre av. Jag tror att vi redan är på väg ditåt med vårt resande och jag hoppas nu bara att rörelsen går tillräckligt snabbt och inte stannar av.

Som jag skrev om på min förra blogg så var det när jag bytte jobb och förväntades flyga regelbundet i tjänsten som hela min hållbarhetsresa kickade igång. Det var en gräns som överskreds helt enkelt när jag förväntades  flyga varannan vecka när det faktiskt visade sig gå precis lika bra att ta tåget. Så vad är det som driver mig att säga #jagstannarpåmarken:

  1. Det absolut största skälet, och som ensamt räcker för mig att välja bort flyg, är att jag vill kunna svara mina barn att jag gjorde allt jag förmådde för att skydda planeten och därmed deras chans till en lika god livsmiljö som jag haft. För frågorna kommer att komma;” varför fortsatte ni flyga som om det inte fanns nån morgondag när ni visste hur dåligt det var för klimatet?” Jag hoppas att det är mera värt för dem än att ha sett femtielva olika stränder innan de fyllt 12.
  2. För att flyget är det som generellt för en medelsvensk gör störst avtryck, dvs orsakar mest koldioxidutsläpp, och därför på ett plan är enklast att sluta med. Hade jag fortsatt flyga i jobbet tidigare som hade jag orsakat 4-5 ton koldioxidutsläpp vilket relativt enkelt kunde undvikas genom att åka tåg istället.
  3. Av solidaritet med de människor som aldrig flugit, jag tänker främst på de miljarder människor som kommer resa sig ur fattigdom världen över och som kan tänkas vilja anamma samma resurskrävande livsstil som vi i den rikare världen. Förhoppningsvis kommer inte alla vilja det för då är det rätt kört för Moder Jord men så länge jag själv lever över jordens resurser kan jag knappast ha en åsikt om de också kommer vilja det.
  4. Trots alla upplevelser jag haft på mina resor så är det faktiskt inget jag inte skulle ha överlevt utan, det är liksom ingen mänsklig rättighet att uppleva sol och bad mitt i vintern bara för att vi råkar bo i ett nordligt klimat. Flera av mina privata resor har varit av karaktären: “Jag vill komma bort från vardagen ett tag” “vi är verkligen VÄRDA den här resan så mycket som vi jobbat” “ska jag orka med resten av året så behöver jag den här (flyg)resan”. Det har fått mig att på allvar ifrågasätta skälet till varför jag längtar bort. Är min vardag verkligen så jobbig att jag tror att en solresa på en vecka ska fixa den? Man kan verkligen behöva komma bort ibland men jag försöker då hitta resmål på närmare håll eller mer långsiktigt – styra mitt liv så att jag inte ska behöva längta bort…
  5. För att jag vill fortsätta flyga. Va? Det motsäger ju hela den här grejen med att stanna på marken. Jo, men jag är säker på att jag kommer att flyga igen, har t.ex en drömresa till Island som jag vill göra, men då vill jag att det verkligen verkligen ska vara något superduperspeciellt. Och mina barn ska förstå att det är något superduperspeciellt, inget man bara gör så där. Och sanningen är att som det ser ut nu så finns det inte plats för min flygresa men jag ska i alla fall försöka spara ihop till den, och då tänker jag inte på pengarna utan på de utsläpp den kommer att orsaka.

Vilka är dina skäl att sluta flyga? Eller vilka är dina skäl att INTE sluta…?